PUHH

Nu har jag lagt förkylningen på hyllan och tagit tag i träningen. Jag mår så mycket bättre när jag tränar och märker av lite slarv på bara några veckor. Det är ingen underdrift att träning är en färskvara.

Så igår tog jag mig i kragen och spatserade in i gymmet. Började uppvärmning vid cross träningsmaskinerna och löpbanden, so far so good. Uppvärmd och klar går jag in till själva gymdelen, inte den med fasta vikter i maskiner utan den med fria vikter och alla spegelgluttande karlar som tränar en liten pyttemuskel i taget under mycket stonk och stön. Jag har min egna lilla runda därinne och försöker få med hela överkroppen vid ett tillfälle.

När jag då sitter och ska göra latsdrag blir jag så rädd att jag helt sonika tappar vikten som dundrar tillbaka mot ställningen med en smäll. Bakom mig hörs ytterligare ett illvrål, OOAAAHHH och en vikt dundrar i golvet. Karln bakom mig reser sig och ser ut att ständigt bära omkring på en 50"s tv, han tar några steg runt i en cirkel vid sin träningplats och andas tungt. Sen sätter han sig och gör samma sak igen, illvrålar när han tar sig an vikten.

Herrugu, undrar hur jag låter när jag tränar. Tänk om jag också illvrålar när jag lyfter vikter. Jag tar tag i min vikt och tar i så mycket jag kan, men icke, jag avslutar övningen med ett ynka litet puhh!

Trött och nöjd lämnar jag gymmet och kan inte riktigt få ner pulsen från min skräckupplevelse. Borde det inte finnas gränser för hur mycket man egentligen får skrika på gymmet. Kanske det finnas uppmaning att puhhha istället för att OOAAAAHHHHa?