Den här helgen har vi bara tagit det väldigt lugnt och låtit dagen bli som den blir. Tänk vad härligt det är att ha tid för spontana små saker. Ligga på golvet och förföras av barnens fantasier när dom leker med bilar, tåg och mjukisdjur, helt utan att störa men ändå vara närvarande. Det är nog det bästa med helt oplanerade helger.
Men vi har ändå hunnit en hel del. G ville åka skridskor så vi tog oss in till Vasaparken och gjorde sällskap med halva vasatan på skridskobanan. Jag gillar det. Åka in till stan, vara med barnen i Vasaparken och sedan gå på något mysig café. Det blev en härlig utedag i solen som vi så lämpligt avslutade på Espresso House, med kaffe, saft och massa onyttiga tillbehör.
Sedan fortsatte leken hemma tillsammans med grannkillen C. Mysigt med tre lekande killar som yr runt på golvet. Då brukar jag förespråka dessa fina leksaksbilar som är mjuka, lite tröggående, snygga, tystgående och alldeles utmäkta att ha inomhus eftersom som inte gör någon skada när dom skjutsas rakt in i väggar och dörrar.
Problemet är bara att barnen inte tycker samma sak. Dom ger ju såklart blanka tusan i att dom är mjuka, snygga och skonsamma mot vår interiör. Precis som att dom känner det på sig, slänger ner dom i lådan igen och plockar fram metallbilarna. Det blir ett nedrans liv och leken består av total lycka när bilarna låter, skramlar och dunkar in i väggen. Nåja, dom är i alla fall sjukt snygga när dom ligger där i leksakslådan, mammas favoritbilar från Rubbadu!
Önskar en fortsatt trevlig söndagskväll!