Rally i Värmland

Jag slutar inte förvånas över mina konstiga val de senaste veckorna. Halvmaran och nu det här. Trots att jag är överröst med jobb som skulle varit färdigt helst i går så har jag spenderat veckoslutet i Värmland, i Karlstad, i skogen, med fyra andra tjejkollegor, bland karlar och motorer. I torsdags och fredags besökte jag svenska rallyt. Jag är glad att jag tog mig den tiden!












I dom djupaste värmlandsskogarna har vi varit och blivit en erfarenhet rikare. Svenska rallyt är inte alls något jag bara zappar förbi på sporten längre. Efter att under två dagar fått vara med och ta del av detta maskineri så är jag lite tagen. Vilket enormt evenemang och vilka underbara människor som är så totalt hängivna sitt intresse.

Eftersom min arbetsgivare sponsrar Petter Solberg så fick vi möjlighet att träffa honom, hans familj, få vipbiljetter, vara med och uppleva hur racingteamet jobbar. En upplevelse som jag förstått står högt upp på önskelistan hos många män, karlar, killar och gubbar.

Vi var en farcinerad om än mycket utstuderad grupp tjejer som flanerade runt i Värmlands skogar detta veckoslut.

Väl hemma möttes jag av mina tre finaste och en helt underbar vinterhelg. Om vintern nu tänker hålla i sig, så är det helt ok om den gör det på det här sättet.




















Under den här snöhögen finns mina vårlökar! Det är bara en fråga om tid!

Love

Högt uppsatta mål

Idag har jag utmanat mig själv rejält. På intranätet på jobbet så gick dom ut med information om sponsring idag. Så fint. Säkert bra för dom som kan, vill och orkar. Sponsringen handlade om en biljett till halvmaran, inte nog med att man fick en biljett, man får en t-shirt, mat efteråt och om man tar sig över mållinjen så skänks en summa till välgörenhet. Fantastiskt, men alltså, jag skulle hellre skänka pengar till välgörenhet för att SLIPPA springa halvmaran.

Så helt plötsligt slår mig en tanke att man kanske skulle hänga på. Det måste ju finnas människor som krupit i mål förr och en gång tog jag mig ju faktiskt fram dubbelt så långt på skidor, med ren vilja.

Så, med drygt ett halvår kvar till start, är jag plötsligt ägare av en plats i Stockholm halvmarathon. Jag har en känsla av att detta hastiga beslut kommer betyda många mariga löparpass innan jag till slut står på startlinjen till riktigt mariga halvmaran. Men jag gillar ju högt uppsatta mål! Och nu när jag fått några timmars perspektiv på det hela känns det väldigt roligt.









Ha en riktigt trevlig tisdagskväll!

Att så ett frö

Idag har vi sått ett litet frö. Ett lite frö i form av en tanke. Denna ljuvliga vinterdag åkte vi in till stan och lämnade våra fina hos farmor och farfar för att göra en liten roadtrip på Kungsholmen.

Jag har alltid haft en dröm om en lägenhet närmare stan, hur och exakt var vet jag inte riktigt. Men med DN bostad och en kopp kaffe varje lördagsmorgon har jag benat ut några kriterier. Mr M har vi det här laget nappat en smula på mina idéer och den här helgen gjorde vi slag i saken och sådde vårt första frö i tanken på att närma oss stan.

Våra nära och kära tycker nog att vi är smått rastlösa eller rent av navia. Tja, kanske, men det är bara så vi är Mr M och jag, alltid på väg!




Högt till tak och stukatur är ett måste!




Balkong!




Dubbeldörrar!




Öppen spis!








Ljust och öppet!

Några lägenheter senare på ett café i Vasastan slår vi våra kloka ihop och förstår att det här är början på en lång resa. Än så länge är det bara drömmar, men det är väldigt skönt att få ett perspektiv på verkligheten. Just idag blev det ingen lägenhet, men väl några bra erfarenheter och framförallt en hel eftermiddag med min man på stan under en klarblå himmel!

Foto: alla bilder kommer från Google.

Kärleksmums

Efter en hel dag framför en liten webbkamera och med en mikrofon i handen, har jag spelat in en utbildningsvideo för en av våra partners. De första timmarna gick riktigt bra, det flöt på och jag var saklig och förhoppningsvis även pedagogisk.

Men vad händer när man i 3 timmar bara har sett spegelbilden av sitt klämkäcka ansikte och enbart hört sin egen röst. Jo man tröttnar en smula på att låta sådär superengagerad och bara lyssna på sig själv. De sista timmarna blev det en del omtagningar, men det var en bra och effektiv dag. Jag kan bara konstatera att jag gjort min första och till allas glädje även min sista dag som skådis. Men nu finns filmen där ute i syberrymden, skönt att den här dagen gick bra.

Eftersom det var min hämtdag i dag så hade jag lite extra tid vid middagslagningen och hann därför svänga ihop lite smaskens till mina kära kollegor i morgon. Efter två dagar utanför kontoret är det inte mer än rätt att jag tar med mig fikabröd, hemlagat såklart.

Det blev i vanlig ordning kärleksmums. Just det fikabrödet har blivit ett stående tema och själva grejen är inte längre ATT baka, utan baka det allra GODASTE. Just nu har jag en andraplats, vi får se om mumsen i morgon ändrar på den placeringen!

Oplanerade planer

Jag har en viss förmåga att alltid vara så långt fram i mina tankar och i min planering. Och ja, såklart vet jag att det inte bara är jag som har den förmågan. Men visst är det underligt hur man kan befinna sig och tänka igenom situationer i detalj som ligger flera dagar bort. Ibland går det så långt att man nästan känner att situationen eller händelsen är passerad och avklarad trots att det fortfarande är en vecka kvar till den verkligen ska ske. Ibland är det bra att vara planerad, men jag har lovat mig själv att vara lite mer i nuet och försöka att vara mer just-för-stunden-orienterad.

Imorgon är det utbildningsdag och jag ska få lära mig allt om redigering av olika typer av websidor. Jag kom på mig själv att planera dagen i morgon, men icke. Jag kan ingenting om webredigering och är därmed helt oplanerad inför morgondagens prövning. En blank onsdag ska fyllas med innehåll, och jag vet inte hur eller med vad, lovely!

Vad jag ändå vet ska hända, är att jag ska prova denna lilla vårpalett från smashbox!



Min oplanerade onsdag är helt klart välkommen!