När vi andra sover...

Det har gått en vecka sedan jag bloggade senast, tiden och orken har inte riktigt hängt med sedan julledigheten och en rivstart på jobbet. Jag har till och med haft tanken att sluta skriva, men det går inte. Jag älskar ju att logga in och skriva det som känns inspirerande just för stunden. Nej, jag kan inte sluta, så om ni har tid och lust följ med, för här och nu inviger jag bloggen 2011!

Just denna nollgradiga och lite gråa januarimorgon sitter en liten fågel och kvittrar någonstans. En sån här morgon bryr jag mig inte om vad det är för fågel eller varför den kvittrar, jag är så väldigt glad och tacksam att den gör det, våren finns där någonstans långt där framme!

Just denna morgon råkar jag också på min favorit-morgon-person, ja förutom mina fina där hemma. Jag träffade en dagismamma som brukar vara ute med hunden vid samma tid som jag går till bussen. Till henne får jag alltid ställa frågan:
- Hur har natten varit?
Och då får jag alltid så spännande och magiska svar.

Hon jobbar natt som barnmorska och kan alltid ge en liten historia om natten som varit. Idag sa hon att hon tagit två barn till världen under sitt skift. Tänk att komma hem efter jobbet och ha hjälpt två barn till världen, magiskt minst sagt. Det ligger något stort och ofattbart över ordet barnmorska och ordet förlossning. Jag kommer alltid att förundras och beundra dom som jobbar med detta och jag tröttnar aldrig på att höra historier och erfarenheter kring yrket. Blir min nyfikenhet för stor, då tar jag klivet och hoppar!

Efter vårt hejdå och min sov så gott önskan, travar jag vidare mot bussen med en tår i ögonvrån och en medvetenheten om allt händer och sker när vi andra sover!