onsdag 24 mars 2010

Förväntningssamhället

Förkylning med hosta och halsont är ständigt återkommande i vår familj. Nu är vi där igen, och jag var tvungen att hoppa över träningen igår. Uschanbuschan, va trist det är. Men det är ju övergående som väl är! De senaste dagarna har jag plågats av tanken, är det-så-här-det-kommer-vara-resten-av-arbetslivet-tankar. Och dessa är så deprimerande. Finns det inget man kan göra och hur kommer man över tröskeln att göra något helt nytt och våga släppa greppet en smula? Är det förväntningssamhället att det hela tiden måste hända något nytt eller att jag faktiskt vill skapa förändring. Ja, jag vet inte, men risken att förlora överväger mestadels, sunt kanske, med tanke på att hus, barn och familj alltid går först. Jag kan ändå inte sluta leka med tanken att mina drömmars mål och en dag kunna utmana den trista inrutade tillvaron.

Usch vilken negativ tuch det blev på detta inlägg, men jag ser det inte så. Genom att se det man har kan också skapa förändring, om man nu vågar vill säga...

Och ibland kan man ju bara stanna upp och njuta av det man har!

1 kommentar:

  1. Viss vore det härligt med en önskebrunn ibland när förändringens vingar gör sig påmind. Att göra en förändring för ändringens skull kanske känns upplyftande ett tag men någonstans har man ju ändå gjort ett val just nu i livet. En önskebrunn i 30-årspresent eller ?
    Kram M

    SvaraRadera